Jason Lavallee: "De är irriterande välbalanserade"

Jag har railat poker som heltidssysselsättning i snart nio års tid. Att raila liveturneringar kräver en viss del av tålamod eftersom det kan ta sin lilla tid innan man får till storyn man vill ha. Vissa gånger kan man hänga vid ett bord i en timme med förhoppningen att något spektakulärt ska hända för att man ska få ihop sin story utan att få någon särskilt underhållande hand att ha med.

Personligen har jag genom åren hittat mina favoriter i spellokalerna världen över. Inte för att de nödvändigtvis är bättre pokerspelare än någon annan men man vet att det kommer inte att dröja särskilt lång stund vid deras bord innan man har något att skriva om även om det inte handlar om en hand.

EPT10LON_dag4_Jason_Lavallee.JPG


En av mina senaste nyfunna railfavoriter är Jason Lavallee. Efter något års vänskap på Facebook hade jag redan innan säsong tio insett att han var en spelare med mycket humor och efter att nu lärt känna honom lite mer under senaste stoppen i Barcelona och London är det bara att konstatera att han är ännu roligare i verkligheten.

I EPT London fick jag dessutom nöjet att, samtidigt som jag railade svenskarnas framfart i både High Rollern och Main Event (som bekant vanns av Robin Ylitalo), få följa bland andra Jason som gick som tåget. Och till slut gick han och vann hela alltet vilket är hans första stora liveseger trots åtta års professionellt pokerspelande. Och det lustiga är var att jag nästan fick tjata in honom i turneringen då det enligt Jason skulle vara på tok för många tyskar som enligt honom själv är dom det värsta motståndet i livesammanhang numera.

- Tyskarna är talangfulla och dedikerade. Dessutom är de irreterande välbalanserade. De är aggressiva med väl medvetna om sin egen image. Jag trodde faktiskt att det bara skulle vara spelare som Tobias (Reinkemeier), Philbort (Philipp Gruissem) och Igor (Kursevic) med tanke på hur det såg ut i maineventet vilket jag måste säga var en besvikelse. Jag trodde aldrig att High Rollern skulle ha så mycket spelare. Men sen tog jag beslutet att lateregga mig och det gick ju bra. Antar jag, säger Jason med ett hemligt leende på läpparna.

EPT10LON_finaldagen_HR_win17.JPG


Turneringen igenom kunde man höra Jason i spellokalen när han satt och snicksnackade med sitt bord något jag personligen tror är en strategi från hans sida även om han själv påstår annat. När det var dags för honom att bli ihoplottad med den gode Dave "Devilfish" Ulliot, som tills dess mest haft motståndare som satt och suckade, mötte han nu sin överman när det kommer till att snacka ner sin motståndare. Och att få Devilfish till bords verkade vara precis vad Jason behövde just i det skedet av turneringen.

- Ibland är allt utom din kontroll vid pokerbordet. Det handlar bara om situationer. Du kan spela hur bra du vill men behöver inte betyda att det fungerar och att du får betalt. Jag spelade så bra jag kunde i alla situationer och gick igenom hela tankeprocessen i varje hand. Vissa spelare spelar för fort och det är en väldigt viktig ingrediens för att lyckas.

Trots att Jason bara är 27 år gammal och pokerkarriären fortfarande går lysande har han redan börjat blicka framåt och säkra upp framtiden. Han har tillsammans med två vänner startat ett klädmärke hemma i Montreal, Quebec i Kanada. Han är noga med att försöka balansera sitt pokerspelande med sitt privatliv och resorna i samband med alla liveturneringar något som också känns som något han tagit ett moget beslut om för att inte köra slut på sig själv.

I del två av denna intervju berättar Jason om hur det kom sig att han började spela EPT för fem säsonger sen och om andraplatsen i EPT San Remo förra året...

Arkiv