Lavallee: "Hade velat se pokervärlden ur Barrys ögon"

I del ett av intervjun med Jason Lavallee fick vi höra om hur han gick och vann High Rollern i EPT London, en turnering som han inte ens tänkte spela. Men hur kommer det sig att den unga killen från Montreal i Quebec började resa på den europeiska touren?

- Det var för fem år sedan. Jag spelade bara online och det gick bra men kände att det kunde vara kul att testa mina färdigheter live. Jag vann en satellit på PokerStars till EPT Barcelona säsong sex. Jag gillade att resa och jag ville se nya platser och lära mig nya kulturer. Jag kände att om jag bara skulle spela poker skulle jag inte njuta lika mycket. Dessutom är det ju på EPT som man får chansen att spela de bästa turneringarna som finns.

Efter turneringen i Barcelona har han hunnit spela cirka 15 olika stopp men det skulle ta tills stopp sju eller åtta innan han tog pengar för första gången och det stora genombrottet kom i San Remo när han kom tvåa.

Från början var Jason själv men numera är de ett stort gäng från samma stad som kommer till mer eller mindre varje stopp. Dessutom berättar han om hur man lär känna folk från alla länder och hur man blir en grupp kompisar som hänger på varje stopp.

1385085_10152255753249622_1990225642_n.jpg

Jason, Jonathan Duhamel och Liv Boeree spexar i EPT London


Gänget från Quebec som reser touren har vuxit senaste åren och inte minst sedan hans kompis Jonathan Duhamel gick och vann WSOP 2010.

- Senaste två åren har många av oss börjat gå bra och att vi supportat varandra så mycket har självklart stärkt banden. Det är inte nödvändigtvis så att vi hänger när vi är hemma men vi är ett tight gäng när vi reser.

Jason berättar att han hellre möter starkt motstånd än svagt och att han presterar mycket bättre då.

- Historiskt sett så gör jag bra ifrån mig i starka fält. Jag är bra på att göra små justeringar i mitt spel för att få maximalt betalt mot bra spelare. Jag har spelat mycket mot skandinaverna. Många av dom är aggressiva och då måste man anpassa sig. Fälten på en EPT är mycket hårdare än i andra turneringar. Det är klart att man kan hitta softa platser och utnyttja det men om man jämför med turneringarna i USA men jag tycker att strukturen är riktigt bra och den ger bra spelare en edge.

Barry Greenstein delade i många år ut sin bok "Ace on the river" när någon slog ut honom i en turnering. En bok som Jason fått inte mindre än två gånger. När han slog ut Barry en tredje gång och frågade var hans bok var fick han dock veta att Barry slutat med detta.

- Jag läste den boken fyra år in i min karriär. Jag önskar att jag hade läst den från början för det hade varit väldigt intressant att se pokervärlden från Barrys perspektiv redan från början.

ace_river.jpg


Efter att ha spenderat många timmar vid sidan om poker med Jason så har jag uppmärksammat att han inte är den som diskuterar händer. Något de allra flesta pokerspelare gör. Det är allt dom gör över en öl i baren efter en turnering.

- Vad försöker man få ut av att diskutera en pokerhand med någon random? Jag diskuterar pokerhänder med folk jag respekterar och som jag anser är bra inte för att vara social. Dessutom gillar jag inte att exkludera andra från en konversation. Om jag diskuterar en hand vill jag att den jag snackar med ska vara 100 procent involverad. Annars skippar jag det hellre. Jag funkar lite så att om jag debatterar så är det för att jag vill ha en debatt. Jag tror att vissa pokerspelare gör det för att de inte har något annat att prata om. Det som händer med mig då, som inte gillar att snacka händer, är att jag kliver åt sidan eller ger något som uppfattas som ett spydigt svar. Det finns några få jag vill diskutera poker med annars pratar jag hellre om vädret.

Arkiv